Det avgörande ögonblicket i Andreas Almgrens maratondebut i New York kom under Central Parks röda och gröna höstträd. Med huvudet högt och blicken framåt sprang han axel mot axel med italienaren Yemaneberhan Crippa, vars ögon doldes bakom ett par blå solglasögon, nästan i takt med varandra. En av dem skulle snart vinna mot det starkaste startfältet i loppets historia. Det var mindre än 1,6 km kvar.
Så vann Andreas Almgren New York City Marathon
De två hade varit här förut. Andreas 2026 innehöll redan ett europarekord på 10 km landsväg i januari, EM-guldet på 10 000 m i augusti och VM-titeln på halvmaraton i september. I Birmingham hade han och Crippa gjort upp om EM-guldet på 10 000 m, tills Andreas tog kommandot och höll uppe farten tills bara en löpare fanns kvar. I söndags såg det ut som en repris. Svensken lutade sig lätt framåt och en lucka öppnades. Crippa tittade bakåt. Andreas höll blicken framåt.
”With about 5k left I felt like, I'm going to be with this to the end. I wasn't sure that I had it until I saw that Crippa was dropping.” (”Med ungefär 5 km kvar kände jag att jag skulle hänga med ända in. Jag var inte säker på att jag hade det förrän jag såg att Crippa tappade.”)
Efter loppet berättade Andreas att han inte visste hur han skulle känna sig under de sista kilometrarna av en distans som var långt längre än något han sprungit tidigare. Alla som har sprungit ett maraton känner igen det: de sista 10 km är okänd mark, där ben och lungor börjar protestera. Inte ens Andreas är immun, men han hade något stabilt att luta sig mot: en djup förståelse för sin egen kropp och tillit till sin träningsdata.
”Data is obviously something I think is very important for everything. For me, the combination of feeling, speed, heart rate, and lactate usually plays a big role in how I evaluate everything.” (”Data är självklart något jag tycker är väldigt viktigt för allt. För mig spelar kombinationen av känsla, fart, puls och laktat oftast en stor roll när jag utvärderar allt.”) Andreas följer sin träning med COROS PACE 4 och COROS pulsmätare.
Erfarenhet betyder kanske mer på maraton än på någon annan distans, men inget slår att veta exakt hur hårt du har pressat dig och hur mycket du har kvar. Andreas hade aldrig varit 40 km in i ett lopp, men hans träningsdata hade visat vad han behövde förbättra för att vara redo för det ögonblicket. Han hade inte varit där förut – och ändå hade han det, på sätt och vis.
När han sprang den sista kilometern i söndags behövde ingen siffror för att se att han såg nästan bekväm ut. Ändå hade datan en sak till att visa: han hade fortfarande krafter kvar att öka.
Att ta sig dit krävde år av arbete – bra dagar som blev bra veckor, månader och år. Andreas fick först kämpa sig igenom en lång period av otur: återkommande skador, frakturer och sjukdom. I början av 2025 var han äntligen frisk nog att lägga vecka efter vecka på 170 km, en stor bas som gav benen styrkan att klara de pass som krävs för att slåss om sportens största titlar.
Andreas Almgrens maratonträning: 12 veckor till New York
87 % lugnt: pulszonerna i maratonuppladdningen
Efter EM-guldet på 10 000 m gick Andreas över till längre pass i zon 1 och 2 inför VM på halvmaraton och sedan New York. Under sitt 12 veckor långa maratonblock låg 87 % av träningen i de lägre aerobiska zonerna och omkring 12 % i zon 3 och 4. Den sista procenten gick till arbete högst upp i det anaeroba registret, för att behålla farten han haft sedan han tog brons på 800 m vid junior-VM 2014.
Andreas beskriver sin grundfilosofi så här: bli så vältränad som möjligt, ta reda på vilket metabolt system som mest sannolikt begränsar prestationen och stärk det pass för pass. ”I think that mindset is something a lot of people can learn from. I think too much data can be a little bit stressful, because you don't know what everything means, but just find your key data points and monitor them as good as possible.” (”Jag tror att många kan lära sig av det tankesättet. För mycket data kan bli lite stressande, eftersom man inte vet vad allt betyder, men hitta dina viktigaste datapunkter och följ dem så noga du kan.”)
I början av blocket var tröskelpass längre än 15 km tunga för honom, men de blev lättare allt eftersom veckorna gick. ”I think going for more high mileage, slower runs was a big unlock for me to perform.” (”Jag tror att mer volym och lugnare pass var det som verkligen fick mig att prestera.”)
Nyckelpassen: 36 km i Flagstaff och 8 × 2 km i maratonfart
De sista veckorna före loppet tillbringade han på höjd i Flagstaff. Den 18 oktober sprang han 36,2 km i terräng som efterliknade New York-banans upp- och nedförsbackar, utan att någon gång gå över zon 2. Tempot var inte poängen – på en kuperad bana kan det inte vara det. Fokus låg på jämn ansträngning: snabbare utför, kontrollerat uppför.
Sedan kom det stora tröskelpasset: 8 × 2 km i maratonansträngning med målet runt 3:00/km. Tanken var att föra kroppen så nära slutet av ett maraton som möjligt, så att varje metabolt system skulle känna igen situationen när han kom till Central Park.
Tävlingsdata: Andreas Almgrens New York City Marathon
Tävlingsdatan visar hur siffror kan ge en idrottare både självförtroende och skarp intuition. Andreas passerade halvvägs på 1:04:04 (omkring 3:02/km) med en avslappnad snittpuls på 156 slag/min, vilket lade grunden för en betydligt snabbare andra halva. När tempot ökade steg pulsen till låga 160 och in i zon 4, mjölksyratröskeln. Även de mest vältränade proffsen orkar bara hålla den zonen i 60–80 minuter, men Andreas behövde inte komma i närheten av den gränsen. Löpsteget skärptes och kadensen steg från 178 till 183 steg/min. Med mindre än 5 km kvar gick pulsen upp i zon 5, VO2max. Om träningen hade gett honom nog för att vinna var det nu han skulle visa det.
Negativ split: 1:04:04 och 1:01:57
De sista 600 metrarna sprang han på 1:34, med 195 steg/min och en puls på 178. Huvudet fortfarande högt, blicken fortfarande framåt. När den förste svenske mannen att vinna ett majormaraton kom runt sista kurvan var han ensam i bild. Andreas bröt målsnöret på 2:06:01, 13 sekunder före Crippa. Han blev den förste europeiskfödde mannen att vinna i New York sedan 1996, och den förste att vinna i sin maratondebut sedan etiopiern Gebre Gebremariam 2010. Andra halvan sprang han på 1:01:57, en negativ split på mer än två minuter i 2:56/km. Ett år efter att ha sett New York City Marathon bakom avspärrningarna hade han vunnit det.
”I have never been that emotional after a race. It first just felt surreal, because I felt that winning was possible, but I didn't really, truly expect it.” (”Jag har aldrig varit så känslosam efter ett lopp. Först kändes det bara overkligt, för jag kände att det var möjligt att vinna, men jag hade inte riktigt väntat mig det.”) Om han hade en sak att säga till sin manager och sina vänner, varav många väntade vid målet, var det: ”We did it.” (”Vi gjorde det.”)
Läs mer: Andreas Almgren – atletprofil med hans titlar, rekord och hur han tränar med COROS, och Bakom träningen av Andreas Almgren om hur han lägger upp sina tröskelpass.
