Efter år av motgångar tog Andreas Almgren till slut sin första stora titel. Den 15 augusti, på Alexander Stadium i Birmingham, vann han 10 000 meter vid Europamästerskapen på mästerskapsrekordet 27:23,44 och slog därmed ett rekord som stått sedan 1978.
Uppbyggnaden mot Birmingham
Almgrens säsong byggdes kring ett antal viktiga träningsperioder och lopp, med start i en rekordartad inledning på året i Valencia. Tidigt under säsongen steg hans Base Fitness från 115 till 149, samtidigt som hans veckovisa träningsbelastning låg stabilt runt 1000 TL med mycket liten variation från vecka till vecka.
Inför säsongen var målet tydligt: 10 000 meter i Birmingham – och guld.
”Jag har ett specifikt lopp i tankarna, och det är 10 000 meter i Birmingham. Jag ska försöka göra allt jag kan för att ta guldmedaljen … och jag hoppas kunna springa snabbt på vägen dit.”
Det var ett helt annat läge än vid bronset i Tokyo, och än de år av avbrutet momentum, stressfrakturer, sjukdom och sönderbrutna träningsblock som låg bakom honom.
”Jag hade en fantastisk vinter. Den var inte perfekt, men jag var i min bästa form någonsin. Tack vare insikterna från datan kunde jag pressa mig mer och få in fart tidigare.”
Loppet steg för steg
Den första kilometern gick på 3:17,4. Efter tredje varvet gick Almgren upp i ledningen och tog kontroll över loppet. Tempot skruvades upp till 2:40/km och hans puls steg från 146 till 173 slag/min, strax över hans tröskel på 168 slag/min.
”Jag ville att allt skulle handla om att vara den bästa 10 000-meterslöparen. Det är ett tufft sätt att tävla på, men jag känner mina styrkor och ville ta mig an det.”
Att hålla ansträngningen
De följande fyra kilometrarna var anmärkningsvärt jämna: 2:39,7, 2:40,8, 2:40,2 och 2:38,5, medan pulsen gradvis steg från 176 till 179 slag/min. Vid halvvägs fanns fyra löpare fortfarande inom räckhåll: Mike Foppen (Nederländerna), Yemaneberhan Crippa (Italien), Jimmy Gressier (Frankrike) och regerande europamästaren Dominic Lobalu (Schweiz).
”Det är klart att man börjar tvivla på om planen fungerar. Alla år av skador, motgångar och nära-ögat-upplevelser försöker smyga sig in i huvudet. Jag var verkligen tvungen att fokusera och lita på min träning.”
Det avgörande rycket
Runt sjunde kilometern började förföljarna tappa, och Almgren satte in ett andra ryck som knäckte de sista i klungan. För publiken syntes ryckningen knappt, men den framgår tydligt i hans varvdata: fem raka varv med fartökning innan han återgick till sin rytm.
Målgång: ensam i täten
De sista två kilometrarna såg ut som en ren uppvisning, men Almgren behöll fokus. Pulsen återhämtade sig och stabiliserades på i snitt 179 slag/min under de sista varven, och han gick i mål på 27:23,44 – nytt mästerskapsrekord.
Han sprang en tydlig negativ split:
- Första 5000 meter: 14:05,07, snittpuls 165 slag/min
- Andra 5000 meter: 13:17,74, snittpuls 180 slag/min
”Jag fick mer självförtroende för varje varv, men man tror aldrig att man har vunnit förrän man passerar mållinjen.”
Andreas Almgren och COROS
Almgren bar COROS PACE 4 och COROS Heart Rate Monitor under hela träningen och i loppet, och använde COROS Training Hub för att följa sin formutveckling mot Birmingham. Datan hjälpte honom att hålla fast vid en plan som lagts nästan ett år tidigare – och att lita på den i stunder av tvivel.
”Det är ett resultat jag kan vara stolt över väldigt länge.”
Guldmedaljen är beviset på att åren av hårt arbete inte var förgäves.
Läs mer: Andreas Almgren – COROS-atletprofil
