Ordspråket ”det är alltid som mörkast före gryningen” dyker ofta upp i svåra stunder, när framstegen känns avlägsna och ansträngningarna ännu inte har gett den utdelning de kräver. Få förstår detta mer intimt än Almgren, eftersom han under stora delar av sin karriär har levt det. Han har upplevt otaliga motgångar, missade möjligheter med minsta möjliga marginal och lopp där allt nästan föll på plats. Det har funnits säsonger där förbättringarna varit tydliga men ännu inte avgörande, och stunder då tron på den egna förmågan fått bäras inifrån eftersom det fanns få yttre bevis som kunde bekräfta den.
Inför friidrottssäsongen 2026 träffade vi Almgren för att förstå om dessa år har definierat honom eller förädlat honom.
Dags att bygga
Det har funnits många år i Andreas karriär då momentum aldrig varat tillräckligt länge för att kännas tryggt.
Avbrotten har kommit i olika former: skador, sjukdomar vid fel tillfälle och träningsperioder som brutits upp, vilket gång på gång tvingat fram omstarter. Det är en cykel som många uthållighetsidrottare känner igen.
– Rädslan är de långa perioderna då man inte kan springa, säger han.
Under dessa perioder mättes framsteg inte längre i genombrott, utan i antalet friska träningsveckor som äntligen kunde läggas samman.
Mitt i alla motgångar började Almgrens relation till träning förändras. Struktur fick en ny betydelse, och han fann en trygghet i siffrorna.
– Jag tycker verkligen om den berättelse som siffror kan ge, förklarar han. Jag har en masterexamen i matematik med inriktning mot optimering och systemteori, så jag använder dem mycket i min träning – oavsett om det handlar om puls, laktat eller fart.
Genombrottet
Under 2025 började tecknen visa sig. Prestationerna slutade kännas som enstaka undantag och började i stället bilda ett mönster. Arbetet som gjorts när ingen såg på började allt tydligare omsättas i tävlingsresultat när världens blickar var riktade mot honom.
Samma träningspass genomfördes med lägre puls, intensiteten ökade successivt och avståndet mellan förberedelser och resultat började minska.
Världsmästerskapen i friidrott i Tokyo blev den tydligaste bekräftelsen på den förändringen: en medalj i ett stort internationellt mästerskap.
Även flera månader senare är det lätt att minnas den känslomässiga lättnaden.
– Vid mållinjen i Tokyo kom konkurrenter fram till mig och sa: "Du har gått igenom så mycket, vi är stolta över dig, kompis. Njut av det här." Och känslorna bara kom fram, säger han. – Alla de mörka stunderna, alla de där åren – de var värda det.
Tokyo bekräftade att träningsupplägget äntligen gav resultat på rätt nivå, och att ta med sig det in i 2026 innebar en möjlighet att bygga något speciellt.
Siktar på guld
För Andreas bygger allt mot ett ögonblick under 2026.
– Jag har ett specifikt lopp i åtanke, och det är 10 000 meter i Birmingham, säger Almgren med hänvisning till Europamästerskapen. – Jag ska försöka göra allt jag kan för att ta guldmedaljen ... och jag hoppas kunna springa snabbt på vägen dit.
Det råder ingen tvekan kring det målet, och med mycket små marginaler för misstag har COROS-ekosystemet blivit en viktig del i att behålla fokus och riktning.
Friidrottssäsongen 2026
– Jag ligger före där jag var vid samma tidpunkt förra året, och jag hade ett ganska bra år förra året, säger han med ett stillsamt självförtroende.
Även om han inte är en annan typ av atlet har det självförtroendet, tillsammans med framgången i Tokyo, byggt upp en stark tillit till processen. Resultatet syns tydligt i hur träningen har fallit på plats under året. Anaerob snabbhetsträning har integrerats tidigare i träningscykeln, och den konsekventa tröskelträningen har höjt hans grundkapacitet från 115 till 149 sedan den rekordstarka starten på året i Valencia.
– Jag gillar grundträningen där man bara staplar dagarna på varandra, säger Andreas.
Det märks också i hans konsekventa hantering av den veckovisa träningsbelastningen, där han regelbundet ligger på omkring 1000 TL med mycket små variationer från vecka till vecka.
Det innebär dock inte att kvaliteten saknas. Snabba 200-metersintervaller på 25 sekunder i slutet av hårda träningspass, under veckor med över 170 kilometer löpning, visar att alla delar av pusslet börjar falla på plats.
Han förstår tydligare än någonsin hur svårt det är att nå sin toppform frisk och med kontinuitet i träningen.
– Du måste förstå kroppens signaler, men jag tror inte att jag hade varit där jag är i dag utan data.
Det är en viktig lärdom för alla idrottare: data skärper intuitionen. När de två börjar samverka byggs momentumet upp.
