Ett ultradistanslopp på cykel kan pågå i tolv timmar eller mer, så länge att ett disponeringsmisstag under de första trettio minuterna kanske inte visar sig förrän den fjärde eller femte timmen. Då finns det inte mycket utrymme kvar att rätta till det. För att få allt rätt krävs en plan som är klar innan turen börjar, och sedan en rad beslut för att hålla fast vid planen varje timme därefter. En disciplinerad cyklist måste läsa terrängen ärligt, få i sig energi enligt schema i stället för när det passar, och fånga varningssignalerna i datan innan de blir ett större problem.
Känn till dina zoner i förväg
Att disponera ett ultradistanslopp innebär att sikta på en specifik effektzon och en specifik pulszon i flera timmar åt gången. Om zonerna är felaktiga siktar hela planen på fel siffra. Antingen ligger du under en ansträngning du säkert skulle klara, eller så hamnar du över och bygger upp ett underskott.
Cyklister som tränar inför ett ultradistanslopp bör göra ett COROS Cycling FTP Test på en smart trainer i god tid före loppveckan. Testet är så krävande att det kan lämna benen nedsatta om du gör det för nära start, så vi rekommenderar att du planerar in det ungefär en månad i förväg. Resultatet är en uppdaterad Functional Threshold Power (FTP) och sju uppdaterade effektzoner. Pulszonerna förtjänar samma uppmärksamhet, eftersom de blir viktiga senare i loppet när effekt och puls börjar gå isär. Guiden COROS Heart Rate Zones förklarar hur de ställs in.
Starta försiktigt och läs terrängen
Effekten är det intensitetsmått som bör styra tempot, eftersom den inte driver iväg som pulsen gör och inte förvrängs av adrenalin på det sätt som upplevd ansträngning kan göra tidigt i en tur. För de flesta ligger tempot på en ultradistans i Aerobic Endurance-zonen (zon 2) större delen av tiden, med korta inslag av Aerobic Power (zon 3) i backar eller i motvind. Det vanligaste disponeringsmisstaget är att försöka ta tid tidigt: att starta på eller över tröskeln ger en snabb första timme och kostar dig en långsam avslutning.

En stark disponeringsplan byggs också kring terräng och väder. Banprofilen visar exakt var klättringarna finns, så de partierna kan få ett effektmål långt i förväg. En väderprognos ger en bra bild av värmen eller vinden du kan vänta dig, men förhållandena på loppdagen är aldrig garanterade, så planen bör lämna utrymme för justeringar. Varje cyklist har ett begränsat antal tändstickor att bränna under ett lopp, och att använda dem i backar du har identifierat i förväg fungerar bättre än att tända dem på måfå. Hur många du faktiskt har är individuellt och tas bäst reda på i träning eller genom tidigare tävlingserfarenhet.
Energi och vätska
Ett ultradistanslopp kräver mer energi än kroppen har med sig från start. Glykogen, bränslet bakom måttliga till hårda ansträngningar, räcker bara en viss sträcka innan det tar slut, och fettdeplåerna, som är mycket större, kan inte förbrännas tillräckligt snabbt för att bära samma effekt. Att täppa till det gapet börjar med att veta ungefär hur mycket energi ett visst tempo förbrukar och matcha det med kolhydrater under turen. Att glykogenet sjunker en del under dagen är okej, särskilt när magen inte hinner med hela förbränningen, men planen bör ändå lämna gott om reserver vid målgången i stället för att köra tanken helt tom.
En smart energiplan börjar med två siffror som du bestämmer i förväg: hur ofta du ska fylla på, och hur mycket kolhydrater och vatten varje påfyllning ska innehålla.
COROS-tips: Använd funktionen Nutrition Alert för att hålla ditt intervall för energiintag. Den påminner dig med den frekvens du har ställt in under hela turen, så att du inte skjuter upp ätande och drickande tills det är för sent. Detaljerna skiljer sig från cyklist till cyklist, men disciplinen bakom är densamma.
Håll utkik efter tidiga varningssignaler
Valet av kadens påverkar vilket system som bär belastningen under många timmar. En lägre kadens med högre vridmoment lutar sig mot muskulär uthållighet, medan en högre kadens med lägre vridmoment flyttar mer av belastningen till hjärta och cirkulation. De flesta cyklister landar någonstans i intervallet 80–95 rpm vid långa, jämna ansträngningar och sänker kadensen medvetet i backar. En kadens som sjunker av sig själv, vid en ansträngning där den normalt inte skulle göra det, är värd att lägga märke till: det betyder ofta att benen blir trötta och ber hjärtat att kompensera.
Pulsdrift syns från andra hållet. Ju längre turen pågår, särskilt i värme eller med ökande vätskebrist, desto mer minskar blodplasmavolymen, och hjärtat måste slå snabbare för att pumpa runt samma mängd blod, ett mönster som kallas kardiovaskulär drift. Resultatet är en puls som stiger trots att effekten inte har förändrats, och det tyder oftast på vätskebrist, värme eller energibrist snarare än på ett formproblem. Att fånga det under timme tre, i stället för att gå in i väggen under timme sex, är precis vad kombinationen av effekt och puls är till för.

Att lyckas med ett ultradistanslopp handlar om oglamorös disciplin: zoner som är inställda veckor i förväg, effekt som hålls ärligt genom skiftande terräng, energi som tas enligt schema och drift som fångas upp innan du går in i väggen. Gör du allt detta väl känns ansträngningen ungefär likadan den sista timmen som den första.
Följ effekt, puls och kadens på varje tur med en COROS DURA, COROS pulsmätare och COROS Bike Cadence Sensor.
















