Francesco Puppi racing the Western States 100

Francesco Puppi: debuten på 100 miles som satte en ny standard

I sin debut på 100 miles i Western States 100 2026 sprang Francesco Puppi 13:51:08 och blev tvåa – under det tidigare banrekordet. Hans data visar hur.

Smart racemanagement vinner lopp: så satte Victor Bosoni nytt FKT på Tour Divide Läsning Francesco Puppi: debuten på 100 miles som satte en ny standard 8 minuter Nästa Juni 2026 Funktionsuppdatering

Francesco Puppi gjorde inte sitt första 100 miles-lopp i det tysta. I Western States 100 2026 sprang han på 13:51:08, slutade tvåa, sprang under det tidigare banrekordet och hjälpte till att ta herrklassen in i en ny era. Det var en debut bara i distans, inte i ambition.

Western States hade aldrig haft ett herrpodium där alla tre sprungit under 14 timmar. Francesco var en del av det skiftet och gick i mål 4 minuter och 53 sekunder efter Vincent Bouillard, vars exceptionella avslutning gav honom segern. För Francesco var frågan aldrig om han hade farten. Med banrekordet i Canyons 100K 2025 och en seger i CCC bakom sig hade han redan bevisat det. Frågan var om farten skulle hålla i 100 miles (161 km).

Francesco Puppis data från debuten i Western States 100


Att göra fart till uthållighet på 100 miles

Francescos bakgrund gjorde honom till en av de mest intressanta löparna på startlinjen. Han är formad av banlöpning, korta bergslopp, snabb traillöpning och problemlösning på långa distanser. Det spelar roll i Western States, där förmågan att fortsätta springa efter timmar av stigningar och utförslöpor ofta avgör loppet.

I februari, inför Black Canyon 100K, berättade Francesco hur hans förberedelser fokuserade på fart, uthållig löpning och förmågan att hålla högt tempo efter många timmar. Western States blev testet av den idén på 100 miles. Hans fördel var aldrig bara att han kunde springa fort, utan att han kunde springa fort till en lägre relativ kostnad – och ändå klättra bra när banan krävde det.

Prestationen kom dessutom efter en störd uppladdning. I Black Canyon fick Francesco axeln ur led och tvingades bryta. I mars vann han Chianti Marathon med banrekord, men i början av april bröt han handleden efter ett fall på is och fick opereras. Träningen var relativt jämn bortsett från ett kort uppehåll kring operationen, men kroppen svarade inte längre bra på kraven från en fullständig 100 miles-förberedelse.

”På grund av skadorna och stressen och tröttheten som följde med dem svarade inte kroppen på träningen”, sa Francesco. ”Det gav mig mycket osäkerhet. Man vet hur ett lugnt pass ska kännas, men jag tappade de känslorna ett tag.”

Tillsammans med sin tränare Tito Tiberti fick Francesco hitta ett annat sätt att bygga blocket. I stället för att tvinga fram en traditionell 100 miles-förberedelse använde de mer alternativträning, höll den totala träningsbelastningen hög, lade in mer återhämtning mellan nyckelpassen och flyttade fokus i långpassen från intensitet till uthållighet. Målet var att bevara de egenskaper han redan hade byggt upp och samtidigt gradvis förbereda kroppen för de mekaniska kraven av att springa 161 km.

Runt mitten av maj började det vända. Francesco kände att träningen satt igen, vilket gjorde att han kunde göra starkare pass och få ihop jämnare veckor. Den sista månaden handlade mindre om att jaga varje specifik stimulans och mer om att befästa det arbete som redan var gjort: behålla farten, förbättra tåligheten och komma till Olympic Valley med en kropp redo att springa långt in i en okänd distans.

”Jag var orolig för de pass som jag inte kunde få in i träningsblocket, eftersom det var lite komprimerat jämfört med vad jag och min tränare hade hoppats på”, sa han.

”Vi offrade en del specifika stimuli på vägen, men med det sätt som min säsong är upplägd behöver vi inte alltid bygga ett helt specifikt block för varje enskilt lopp. Farten finns alltid där på ett eller annat sätt, eftersom jag hade jobbat med den under mitt vinterträningsblock. För den här förberedelsen räckte det att lägga till några pass för att behålla den kvaliteten. Den sista månaden handlade mer om att få ihop alla bitar och förbereda kroppen på kraven av att springa 100 miles.”

Francesco Puppis utveckling av Training Load från 1 januari till Western States 100

Francesco Puppis utveckling av Training Load från 1 januari till Western States 100.


Start till Foresthill: kontroll i ett lopp i rekordfart

Loppet startade snabbare än Francesco hade väntat sig. Hans Troyer drev det tidiga tempot, och flera av de stora favoriterna drogs med i en aggressiv rytm. Francesco visste att det var riskabelt, men att släppa gruppen hade sina egna risker.

”Tempot var ganska högt från start”, sa han. ”Jag sa till Kilian, Jim och Vincent, som var runt mig, att det för mig kändes mer som ett 100 km-tempo än ett 100 miles-tempo. Jag visste att vi skulle få problem, men ingen var villig att sakta ner och jag var inte villig att släppa dem. Jag visste att jag någon gång skulle börja kämpa. Jag visste bara inte var.”

Det fångar spänningen i loppets första halva. Francesco förstod kostnaden, men han förstod också nivån på fältet. Han höll sig tillräckligt nära för att vara ett hot, utan att behöva styra loppet från täten.

Francesco Puppis loppdata från Olympic Valley till Foresthill

Francesco Puppis loppdata från Olympic Valley (start) till Foresthill (cirka 100 km).

Låt oss titta närmare på delen från El Dorado Creek till Foresthill, där Francescos rörelse mot täten började ta form. Den avgörande förändringen kom efter Michigan Bluff: på de sista 10 km in till Foresthill tog Francesco in nästan tre minuter på Hans Troyer och minskade avståndet från 3:05 till bara 15 sekunder. Pulsen steg något i stigningen mot Foresthill men höll sig kontrollerad. Samtidigt visar hans Effort Pace en stark, uthållig insats i uppförsbacken snarare än en vårdslös rusning. Innan banan blev snabbare och mer löpbar hade Francesco redan använt den här delen för att ta sig tillbaka till täten.

Francesco Puppis loppdata från El Dorado Creek till Foresthill

Inzoomning på delen El Dorado Creek till Foresthill, där loppets dynamik började förändras.


Foresthill till Rucky Chucky: in på okänd mark

Francesco hade aldrig sprungit 100 miles tidigare, och Foresthill markerade gränsen för det han kände till. Fram till dess tillhörde distansen en värld han förstod. Efter den punkten var varje kilometer ny.

”En debut på 100 miles är både en fördel och en nackdel”, sa han.

”Man vet inte exakt vilken ansträngning och smärta det innebär, och jag tror att det kan vara en fördel. Om man faktiskt vet hur det känns försöker hjärnan hindra en från att gå tillbaka till den smärtsamma platsen. Men om man vill vinna måste man sätta sig själv i den situationen. I mitt fall hade jag allt att upptäcka och inget att förlora. Det är också en nackdel, eftersom erfarenhet är väldigt viktigt i den här typen av lopp.”

Trots att distansen var ny rörde sig Francesco in i terräng han kände väl. Efter Foresthill börjar banan överlappa med stigarna i Canyons 100K, där han satte banrekord 2025. Distansen var okänd, men terrängen var bekant. När loppet blev snabbare och mer löpbart passade det Francescos styrkor, samtidigt som den mekaniska kostnaden ökade för redan trötta ben.

Francesco passerade Hans efter Foresthill och hade en ledning på nästan 10 minuter vid Rucky Chucky. Han gjorde det utan farthållare, vilket gjorde sträckan mer krävande både mentalt och fysiskt.

”Efter Foresthill blev det svårt att inte ha någon farthållare”, sa han. ”Dagen började kännas riktigt lång.”

Banans avskildhet stack också ut.

”Det känns så avlägset, särskilt jämfört med loppen i Europa som jag är van vid. Där borta är det bara du och stigarna omkring dig.”

Francesco Puppis loppdata från Foresthill till Rucky Chucky

Francesco Puppis loppdata från Foresthill (cirka 100 km) till Rucky Chucky (cirka 126 km).


Från flodöverfarten till mål: fortfarande på väg in i historien

Från flodöverfarten återstod cirka 35 km och 1 140 höjdmeters stigning. Sträckan börjar med den tuffa stigningen till Green Gate och går sedan över i några av loppets mest löpbara partier. Det låter fördelaktigt för en snabb löpare, men efter mer än 125 kilometer blir löpbar terräng ett biomekaniskt test. Benen måste fortsätta röra sig när skadorna från tidigare utförslöpor och stigningar i kanjonerna redan har byggts upp.

Här gjorde Vincent Bouillard det avgörande draget. Han knappade in till 1:30 vid Auburn Lake Trails och tog sedan ledningen före Quarry Road. Men Francesco kollapsade inte. Han fortsatte springa på historisk nivå, tog sig från floden till mål på runt 3 timmar och 15 minuter och gick i mål långt under det tidigare banrekordet.

De sista kilometrarna visade båda sidorna av 100 miles-löpning på elitnivå: en löpare med en exceptionell avslutning, och en annan som höll ihop en debut som redan hade förändrat standarden.

Francesco Puppis loppdata från Rucky Chucky till Auburn

Francesco Puppis loppdata från Rucky Chucky (cirka 126 km) till Auburn (mål).

COROS-tips: Effort Pace justerar tempot efter lutningen, vilket gör det mycket lättare att jämföra stigningar och utförslöpor än med faktiskt tempo. Gå igenom det del för del efter ett bergslopp för att se var du verkligen vann eller förlorade tid.

Francesco Puppis första 100 miles-lopp blev en av de snabbaste prestationerna i Western States historia. Han kom med fart, anpassade sig genom osäkerheten, tog ledningen efter 100 km och fortsatte springa under rekordfart långt in i det okända.

För mer om resan bakom den här uppbyggnaden kan du läsa Francescos FEARLESS-berättelse The Weight of Expectations eller se hans YouTube-video GOING FURTHER – The Roller Coaster, som handlar om skadorna, osäkerheten och tålamodet som formade hans förberedelser.